Du är Inte Offer: Du är Regissören

(Men du har tappat manuset.)

Du sitter i biomörkret och ser ditt eget liv spelas upp på duken. Det är en film du har sett förut, kanske med olika skådespelare, men handlingen är smärtsamt bekant. Du känner igen karaktärerna: Du har varit i Väntrummet, du har jagat Spöket, och du har upplevt den isande, kemiska Abstinensen när du försökte lämna inspelningen.

Du har sett dig själv som ett offer för omständigheterna. Ett offer för den “andra personens” oförutsägbara beteende, för ödet, för “dålig timing”. Du har känt dig som en biroll i din egen film, en statisk karaktär som bara kan reagera på det drama som huvudrollsinnehavaren skapar.

Men sanningen är att du aldrig var en statisk karaktär i det där dramat. Du är, och har alltid varit, Regissören.

Du är inte karaktären som får saker att hända sig. Du är den som skapar dem.

Ditt problem är inte skådespelarna du har anställt. Ditt problem är att du har tappat ditt eget manus. Kanske tappade du det i barndomen, kanske gav du bort det till någon annan i tron att de visste bättre hur din film skulle sluta. Och när Regissören saknar manus, när det inte finns någon tydlig vision, då kliver en annan kraft in för att fylla tomrummet.

Ditt inre Spöke tar över. Det tar tag i megafonen och börjar regissera utifrån det enda manus det kan: ett manus skrivet av rädsla, av gamla sår, av ett desperat behov av validering. Spöket skapar ett drama som du innerst inne känner igen som smärtsamt och destruktivt, men på en djup, omedveten nivå känns det också tryggt. Tryggt i sin förutsägbarhet. Du vet exakt hur du ska spela rollen som “den som kämpar”, “den som blir sårad”, “den som älskar mest”.

Regissören i Dig

Som Regissör har du all makt, oavsett hur maktlös du känner dig just nu. Du har bara glömt bort det. Du är den som:

• Bestämmer casting. Du är den som väljer vem som får huvudrollen i ditt liv. Du är den som håller audition. Varför fortsätter du att anställa samma typ av “bad boy” eller “räddningsprojekt” för den manliga huvudrollen? Varför fortsätter du ge den kvinnliga huvudrollen till någon som är “komplicerad” och “oförmögen att binda sig”? Varför ger du dem ett tioårskontrakt när de borde ha sparkats efter första auditionen? Du har makten att säga: “Tack, men nej tack. Den här rollen är redan tillsatt – av någon som respekterar mig.”
• Skriver scenerna. Du väljer inte vad andra karaktärer gör, men du väljer alltid hur du reagerar. Du bestämmer din egen dialog. Scenen där de inte hör av sig på tre dagar… Spökets manus säger: “Skicka tio arga/oroliga meddelanden, analysera deras sociala medier, gör dig själv galen.” Ditt nya manus säger: “Fantastiskt. Då använder jag den tiden till att bygga mitt imperium, träffa mina vänner och vattna mina växter.” Du skriver scenen där du väljer dig själv.
• Bestämmer längden på varje scen (Redigering). Du är också filmens redigerare. Du är den som drar ut på handlingen i Väntrummet alldeles för länge. Du vägrar att “klippa” en scen som uppenbarligen är död. Du låter kameran rulla på en smärtsam tystnad, i hopp om att den andra skådespelaren plötsligt ska ändra sin dialog. En bra regissör vet när en scen inte tjänar berättelsen längre. Klipp. Nästa scen.

Om din film just nu är en tråkig, bedövande skräckfilm (Kallare Ute, Kallare Inne) eller en adrenalinstinn berg-och-dalbana (Spelmissbruk), beror det på att din inre Regissör är utbränd. Den har kört samma produktion på repeat i flera år. Spöket har styrt handlingen så länge att du har glömt att du ens kan skriva ett nytt manus.

Återta Manuset: Från Kaos till Klarhet

Att ta tillbaka makten handlar inte om att spela spel eller försöka kontrollera den andra personen. Det är det gamla manuset. Att ta tillbaka makten handlar om att skriva ett nytt, tydligt, icke-förhandlingsbart manus för dig själv.

Manuset måste vara så skarpt att det inte lämnar utrymme för feltolkningar.

Det gamla manuset, skrivet av Spöket, är en viskning:“Jag måste hålla mig liten och tyst för att inte bli lämnad. Jag måste vara ‘lätt’ och ‘okomplicerad’. Jag fixar den här personen, för om jag kan laga dem, då bevisar jag mitt eget värde. Jag väntar, för hen kommer att se mig till slut.”

Det nya manuset, skrivet av dig som Regissör, är ett Dekret:“Jag förtjänar klarhet, konsistens och ömsesidig respekt. Allt som är ett ‘kanske’ är ett ‘nej tack’. Min energi är min mest värdefulla valuta, och jag investerar den bara i det som ger avkastning: glädje, tillväxt och frid. Jag stänger omedelbart dörren för alla som behandlar mig som ett alternativ. Min film har inte plats för biroller som tror att de är stjärnor.”

Ett Tomt Manuskript Är Det Farligaste Som Finns

När du lämnade din kaotiska relation (Dag Ett) kände du den där råa paniken. Det var inte nödvändigtvis dem du saknade. Det var dramat.

Det berodde på att din inre Regissör plötsligt stod där på en tyst inspelningsplats, med ett helt tomt manus i handen. Den har ingen aning om vad den ska göra nu.

Naturen, och ditt psyke, avskyr ett tomrum. I det tysta vakuumet, där det inte finns något drama att reagera på, ekar rädslan högst. Det är den kliande rastlösheten i händerna, den tunga tystnaden i lägenheten. Det är hjärnan som skriker efter en “fix” av kaos.

Och i det tomrummet försöker Regissören alltid att gå tillbaka till det gamla manuset. Inte för att det var bra. Utan för att det var känt. “Jag vet hur man spelar den här rollen,” viskar Spöket. “Det gör ont, men jag kan replikerna utantill. Låt oss bara göra om den där första scenen, den var ju bra…”

Det är här det verkliga arbetet börjar. Att stå ut i tystnaden. Att vägra spela in en enda scen till av det gamla dramat.

Min uppgift är att vara din manuskonsult. Jag hjälper dig att sluta jaga det gamla Spöket och börja skriva ditt nya, tydliga manus. Jag ser vilka energimässiga trådar som drar i dig, jag ser varför du fortsätter att anställa fel skådespelare för samma roll. Jag ser de underliggande rädslofyllda scenerna som din Regissör omedvetet fortsätter spela upp.

Sluta vara en utmattad, underbetald karaktär i andras filmer. Det är dags att kliva tillbaka in i regissörsstolen.

Boka tid och låt oss skriva klart din egen film – den som handlar om sanning, lugn och kompromisslös självrespekt. Låt oss göra en film som du faktiskt vill se.

Slutscenen börjar nu. Klipp.

*Obs: Önskar du längre vägledning? Boka en session över telefon istället.*

Det är dags att filmatisera din sanning, inte ditt trauma.